Archive for the Recensioner Category

The Radars i topp!

Posted in Recensioner with tags , , on 9 juli, 2012 by cowmagazine

THE RADARS
Anywhere But Here
CD
Svindel Records, 2012

TheradarsABHJag har älskat The Radars sen jag lade vantarna på deras första demo för ett antal år sedan och jag tänker inte hymla med orden att jag fortfarande är frälst.
Efter säkert ett år av diverse strul med tullar och STIM så landade skivan äntligen i de svenska folkhemmen och kunde avnjutas som det var tänkt.
Hjärnan bakom bandet, Reidar Assine har mixat ihop en platta som består av starka influenser från punk och ska med diverse engelska avarter av pop och rock som geggats ihop. Resultatet är en lättlyssnad och stabilt producerad platta med låtar som snabbt fastnar i minnet. Till skillnad från tidigare demos så har produktionen komprimerats och strippats till något som skulle liknas vid om Madness hade lirat punk. (Jag vet, någon roligare referens kunde jag inte hitta då jag inte är speciellt bevandrad inom skagenren…) Huvudsaken är att Reidar ofta lyckas med att skriva bra låtar och med ett gäng begåvade musiker bakom sig skapar de sköna toner och rytmer tillsammans som det inte går att motstå.
Favoritlåtarna är svåra att plocka ut men jag har fortfarande inte tröttnad på Anywhere But Here, Paranoias, False Reality, Tired Of It All, Small Town Kings och Hooligans.
Det enda minus jag kan hitta är att om Reidar ska sjunga på engelska så borde han jobba bort den tydligt tråkiga svenska accenten. Visst, han är ju svensk men jag får mest känslan av svenska politiker som snackat knackig engelska på diverse internationella möten på TV genom åren.
Summa summarum, kalla det poppigt eller rockigt, kalla det punk eller kalla det inte punk, The Radars gör bra musik som borde hitta en bredare publik. Tyvärr är jag osäker på bandets vara eller icke vara i detta nu men skivan ska man hur som helst införskaffa. Såhär ett halvår efter releasen är den fortfarande i toppen av årets bästa plattor!

Bästa råpunken på länge

Posted in Recensioner with tags , on 9 juli, 2012 by cowmagazine

URSUT
Dårarnas Paradis
CD
Egen Utgåva, 2011

Ursut har bara existerat i ett par år men har ett tjockt register av punkband i bagaget. Medlemmarna har lirat i konstellationer som Avfart 33, Project Hopeless, Satanic Surfers och Kontrovers och har sålunda harvat sina instrument så pass länge att de vet hur man hanterar grejerna.
Bandet lirar snabb och energisk punk som har mycket ingredienser av crust, men som håller sig på en lite smutsigare nivå än sina genrekollegor och skippar de allra värsta utsvävningarna med långa gitarrslingor och tradiga emoinslag som man annars lätt kan drabbas av.
De har fått till ett bra driv genom hela plattan och jag surfar lätt med i deras låtar. Jag gillar självklart d-taktslåtarna men knockas ännu mer av de mer långsamma och gungigare alstren som till exempel Så Jävla Dum I Huvudet.
Det jag ändå gillar bäst med Ursut, förutom att låtarna är bra, är att de inte försöker lira så jävla snabbt hela tiden. Jag gillar nog bäst när d-takten är lite släpigare och energin ligger på annat än tempot. Man måste hinna med att headbanga för fan…
Ursut svänger. Den bästa råpunken på länge.

Bina rycker tag i mig

Posted in Recensioner with tags , , on 8 juli, 2012 by cowmagazine

BINA
Mina Sommarhits
CDEP
Viljam Records, 2011

Bina är till vardags gitarrist i det något annorlunda punkbandet Valpmynning men har här slagit på stort med en soloskiva.
Har man väl fått ned skivan i CD-spelaren så går det inte att undgå att ryckas med i Bino I Solen, en rent utsagt trevlig rocklåt med skönt gung, medryckande text och musik samt med en viss juvenil känsla som skvallrar om att musikens rötter har sprungit ur punken.
Till en början måste jag erkänna att jag var lite tveksam till det hela men det går verkligen inte att ogilla Bina. Omslaget utstrålar en viss hoppfullhet i en melankolisk värld där Bina aldrig lyfter blicken från marken. Han vill ge oss sina sommarhits men är kanske lite osäker på om vi gillar dem? Jag gillar dem!
Med den snabbare Jag Vill Ha Semester slår 70- och 80-talet mer in i bilden och känslan den ”Nya vågen” står som spön i backen. Jag känner av många vibbar från banden som var med och födde den svenska punken och hur de lät för 30-35 år sedan innan tempot började dras upp mer och mer.
Av de fem låtar som presenteras är det Djurrasens Största Skämt som står högst i kurs hos mig, det luktar väldigt mycket KSMB komplett med en liten Alonsoklon bakom mikrofonen. Jag hoppas dock på en mer mognad rent textmässigt och att vi slipper tramslåtar som Binas Psykos.

Mogendans från Gatans Lag

Posted in Recensioner with tags , , on 1 juli, 2012 by cowmagazine

GATANS LAG
Boråspolisen Blues
EP
Pretty Shitty Town, 2011

Med deras blandning av punk och progg har det sällan skjutits snett från Gatans Lag. Med ett par skivor i bagaget har de fått en stor fanskara och har fått bra rutin på sina liveframträdanden. Första skivan Alla Hängda Rövares Själar var produktionsmässigt av en relativt dynamisk kvalitet men med genomgående bra låtar, och andra skivan Låt Mig Stanna Tre Dagar I Himmelen Innan Djävulen Vet Att Jag Är Död hade en proffsigare produktion men med minst lika bra låtar.
Med rötter inom progg, punk och Oi! har de alltid levererat schysst musik och bra texter. Det jag alltid har gillat med bandet är att det ofta är stor fokus på att berätta en hel historia i låtarna vilket alltid har gett dem ett extra plus i kanten.
Denna gång är det fyra låtar som fästs på vax och det är ett mer tillrättalagt band än tidigare. Ljudbilden är renare, disten på gitarren har försvunnit och texterna är lite mer mogna än vad jag blivit van vid. En viss dos av sentimentalitet och vemod lyser igenom och Jag Kommer Dö Ung känns som en summering av hur livet blir om man levt som bandet avhandlat på de tidigare skivorna.
Hur som helst så handlar låtarna om livets gång sett ur deras ögon och istället för att rikta avsky mot andra så är texterna av mer personlig börd denna gång.
Den Oi!-punk som fanns inblandad i början av deras existens är i stort sett bortblåst. Avslutande låten Snutbil, som är en cover av det gamla proggpunkbandet Fiendens Musik, talar ganska starkt för åt vilket håll bandets influenser går mer och mer. Energin finns kvar och så även attityden trots att den har dämpats ett snäpp. Musiken har plockats ren från onödig utfyllnad, men det är ju fortfarande jävligt bra och jag gillar Gatans Lag oavsett vilket håll det barkar åt.

Tre skivor med hits

Posted in Recensioner with tags , , , , on 29 juni, 2012 by cowmagazine

ANTIPATI
Quattro Stagioni, EP
Split 10” (Med LAST ROUGH CAUSE)
Extra allt! CD
PST, Randale, Kjell Hell, 2011

Antiquattroantipati_LRCEftersom jag är pinsamt långt efter med recensionerna så är det lika bra att slå ihop dessa tre skivor då de helt enkelt är rejält sammanlänkade…
Förra hösten gav som säkert alla vet PST Records ut en 4-spårs EP med låtar på temat årstiderna. Har man hängt med bandet sen deras första platta så har de tagit ett rejält kliv i utvecklingen men ändå lyckats behålla det viktigaste av allt, nämligen deras eminenta känsla för att skriva bra låtar.
Grunden ligger som vanligt i melodiös punk som tar avstamp i Oi!-scenen och den gamla svenska skolan från 80-talet. Melodierna sitter som en smäck, Sommarpsalm är den självklara favoriten och en given allsångsklassiker när grillen ska fram. Även deras gamla låt ”The Fall” har fått sig en ansiktslyftning och svensk text och blir riktigt bra!
Likaså på tiotummaren med Last Rough cause visar de vart skåpet ska stå och att man inte blir tuffaste bandet bara för att man har mycket dist på gitarren. Bra låtar, bra produktion. Helt enkelt kvalitet.
Ska vi glida över till Last Rough Cause en sekund så bjuder de på tre låtar av en mer nedtonad punk med ovanligt långa Glory days, en sentimental historia som säkert kan fälla en och annan tår på alla (som anser sig vara) gamlingar. Resterande två låtar behöver jag ändå lyssna in några gånger för att bli vän med men det känns som om de växer för varje gång jag lyssnar.
Kjell Hell Records gav senare ut Extra allt! som innehåller låtarna från EP:n, tiotummaren samt låten Antipati från Mikael Sörlings samling Turist i Tillvaron som helt klart är en godkänd historia. En avslutning som andas mer svenskt 80-tal än någonsin. Om de fortsätter utvecklas framåt men inte glömmer ”det gamla” så tror jag att de har många hits framför sig!

Annorlunda thrashpunk

Posted in Recensioner with tags , on 28 juni, 2012 by cowmagazine

TRAMWRECK
Power Vomit
Kassett
Egen utgåva, 2011

Tramwreck huserar i Göteborg med medlemmar som har en mängd gamla band på sitt samvete. Tack vare deras erfarenheter har de fått till ett tajt samspel med sin ”thrashiga hardcore”, som de själva uttrycker det och har gett ut en kassett i 221 exemplar med nio låtar.
Deras egen beskrivning passar bra på deras musik. Trots att jag inte är speciellt kunnig om trash metal så är det inte svårt att märka när det lutar åt det hållet när grunden annars vilar på gammal amerikansk hardcore. Eller ska jag kanske säga att de lirar trash metal med inslag av amerikansk hardcore? Det beror nog på vilken infallsvinkel man har, om man kommer från punk- eller metalvärlden. Gitarrljuden är väldigt mycket hårdrock och den nakna men ändå punkiga ljudbilden ger en annorlunda upplevelse än vad jag är van vid. Rent men ändå skitigt. Svårt att förklara, det måste nog lyssnas på. De gör sin grej bra och jag är nyfiken på vad de hittar på i framtiden. Håller de sig fast i punkträsket och inte vandrar iväg på hårdrockens fagra stig så blir det nog åka av för det här bandet!

Bättre än mången skit

Posted in Recensioner with tags , on 28 juni, 2012 by cowmagazine

HÅLL KÄFTEN, VAD VILL DU?
II
CD-R
Egen Utgåva, 2011

Piskande och arg hardcore finns i mängder nu för tiden. Vet inte om det är många som faller för att lira snabbt och vråla ut sina texter eller om det är en enkel utväg för musikaliskt obegåvade att överhuvudtaget kunna göra musik? Mycket tjafs finns det i alla fall. Här har vi dock ett band som kan göra samma sak som många andra men med lite mer finess.
Vid en första anblick av skivan och en första genomlyssning på de knappt tio minuterna som de sju låtarna klockar in på så kan man inte säga att nackhåren reser sig. Tack och lov finns det ju ett texthäfte som man kan skumma igenom och hänga med i låtarna. Det gör att jag gärna tar en lyssning till och kvickt får ett par favoriter med Spräng Börsen och den enda ”långsamma” låten Motpol. Det är meckigt men inte för meckigt, snabbt men hanterbart, ingen creddig-hipster-varning, och inga Anti Cimex-ripoffs. Det är hardcore med en tvist som ligger snäppet över mången annan skit i samma genre.

Stabilt från Unit Lost

Posted in Recensioner with tags , , on 18 juni, 2012 by cowmagazine

UNIT LOST
Asfalt
CD
Punks & Skins Records, 2011

ULABandets första skiva på svenska och det går inte att förneka att den är jävligt stabil, med grunden i en solid ljudbild, Jugges kraftfulla sång, drivet i musiken och lyrik som är en bit bort från det gamla vanliga klagandet. Det är lite mer poesi i texterna utan att för den delen bli vemodig på ett pinsamt sätt. Jag känner att det är lite mer substans i än hur det brukar vara med punkband i allmänhet. I stället för att dra de vanliga klyschorna mot makten och avhandling av allehanda fylleslag och ångest så är deras teman lite bredare och därmed mer intressanta. Det här är en platta som man ska köpa och ta del av texthäftet.
Med ovanstående i åtanke får musiken en rejäl boost trots att de riktiga brottarhitsen uteblir. De öppnar starkt med Terror I Tiden och Asfalt, drar en Corneliscover, kör en folklig dans med Capite Censi och gör med resterande spår en bra punkplatta. Jag har läst om att de låter som ett hårdare Asta Kask och där är jag beredd att hålla med. För dig som håller på att ta steget från trallpunk in i hårdare grejer är Unit Lost ett givet val, om de sen skriver fler låtar som verkligen fastnar så har de landet för sina fötter.

Kaos, Kris Och Helvete gör jobbet

Posted in Recensioner with tags , , on 18 juni, 2012 by cowmagazine

KAOS, KRIS OCH HELVETE
Det Är Ju För Fan Inte Vårt Fel!
CD
3 Ton, 2011

KKHFrån Norrköping kommer ett band med ett mycket talande namn när det gäller deras musik. Snabb d-taktspunk med vrålande sång, ibland på klassiskt kängmanér, ibland med en viss dragning åt crust/metal.
22 låtar på 25 minuter ger en viss fingervisning om vad som komma skall och visst är det små käftsmällar man får. De låtar jag gillar bäst är de som är enklare uppbyggda och har lite mer släpigare tempo, som till exempel Det går åt helvete! Och Alla jävlar har semester. En trevlig sak i övrigt är att de till min glädje lyckas variera tempot i låtarna, något som jag kan sakna med sån här musik.
Annars gör de jobbet bra och även om de inte gör något nyskapande så tror jag att många som diggar snabba och korta käng/crutlåtar kommer att gilla detta. Produktionen är bra och även om låtantalet är lite för många så är det ändå över innan du hinner tröttna. Värt att kolla upp!

Enkelheten avgör

Posted in Recensioner with tags , on 4 juni, 2012 by cowmagazine

BOMBANGREPP
Skuggan Av Dödens Sändebud
Demo
Egen Utgåva, 2011

Även om det är välspelat, schysst producerat och korta låtar så finns det alltid en begränsning för hur stor attack jag kan ta emot av detta d-taktsinferno. Bombangrepp lirar snabb och rå crust med smattrande trummor, bitande gitarr, manglande bas och en trevligt vrålande vokalist som grädde på moset.
Låtarna får betyget högre än medel för det låter som ett piggt band som kan lira punk utan att hamna i dussinfacket. Det är inte lätt att vara nyskapande idag och det är inte heller Bombangrepp, men de försöker inte heller att krångla till det. Avskalade låtar och mangel från början till slut lämnar inget åt sitt öde och med tio låtar på tolv minuter är det inget att orda om. Enkelt, helt enkelt.
Det finns många kängband i vårt avlånga land men helhetsintrycket av denna demo gör Bombangrepp till ett av de bättre just nu. Det är enkelheten som avgör denna gång.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 183 andra följare