Arkiv för Recensioner

Trygg med Gamla Pengar

Inlagd i Recensioner med taggar , , 3 maj, 2012 av cowmagazine

GAMLA PENGAR
Stekt Orm
EP
Beat Butchers, 2011

Det är lite pinsamt att recensera skivor där bandet har gett ut nya skivor efter den jag skriver om. Men… Sånt är livet…
Jag blev frälst av det här bandet redan när deras debutsingel landade i brevlådan för drygt ett år sedan. Senare under samma år släpptes denna uppföljare som fortsätter i samma anda som tidigare. Grundpelaren är punk som det lät för 35 år sedan och inte mycket till krusiduller utöver det. Det känns som om bandet är trygga i sina låtar och inte behöver göra sig till för att vara ”punk”. De spelar inte snabbt, de vrålar inte ut sina budskap utan kör enkel och rak punkrock med schyssta melodier och det låter bra.

Jag måste erkänna att låtarna inte fastnar lika fort som på deras förra skiva men de växer relativt kvickt och förutom titellåten så har jag svårt att välja ut en till favorit. I valet och kvalet så verkar det ändå som om jag ständigt återkommer till den lite lugnare men behagliga Dödansardag, men resterande alster kommer inte långt ifrån.

Shakin´Project funkar på svenska

Inlagd i Recensioner med taggar , 1 maj, 2012 av cowmagazine

SHAKIN´PROJECT
S/T
EP
Egen utgåva, 2011

Shakin’ Project har jag hört förr och precis som då är det lite svårt att få grepp om bandet. Förmodligen är det just vad bandet vill då de bland annat delar på leadsången och är rejält dynamiska i sin genre.
Jag gillar första låtarna Drevet Går och Vid Världens Ände, någon sorts punkrock av den äldre skolan med starka rock ´n´rollinfluenser som verkligen slår an tonen att Shakin´ Project vägrar bli stämplade av någon töntig recensent som ett punkband.
Visst, de får plats i punkens subkultur även om jag går mindre igång på de engelskspråkiga låtarna. I On My Way Home och Good Old Rhymes känns bandet för långt bort för att greppa tag i och slita in i punkvärmen, det blir i mina öron mindre personligt och påminner mer om något trist coverband.
Nej, jag gillar Shakin´ Project när de sjunger på svenska och även om de bortsäger sig punkgenren så är de mer än välkomna in. Det är bra energi och behagligt att lyssna på. Det räcker långt för mig.

Tryggt med Passiv Dödshjälp

Inlagd i Recensioner med taggar , , 24 april, 2012 av cowmagazine

PASSIV DÖDSHJÄLP
Fasader
CD
Halfabrikat Records, 2011

Passiv Dödshjälp har snickrat ihop ett nytt album och i den frodiga myllan av crustband så står de fortfarande starka.
Jag kan inte säga att bandet har utvecklats nämnvärt men tryggheten i att veta vad man får väger tungt, kvalitén är jämnhög och låtarna är bra. Bland favoriterna finns Död Integritet, Eskapisten 2011 samt covern Döda Din Chef, som lånats från Ålands punkhjältar Tinner.
Jag hade önskat någon skön fyrtaktare, men får hålla till godo med Blodsprängda Ögon som bryter mönstret och avrundar en platta som visar att Sverige fan är ett punkland att räkna med!

Tack Anatomi-71

Inlagd i Recensioner med taggar , , 18 mars, 2012 av cowmagazine

ANATOMI-71
Från Primat Till Reptil
CD
Halfabrikat Records, 2011

Jag har alltid tyckt att Anatomi-71 har varit ett av de bättre crustbanden Sverige har att ge. Deras tolva På Giftets Vingar från 2009 sitter fortfarande som ett slag i nacken och det har varit jävligt kul att få ta del av deras nya platta!
Tio nya låtar har de fäst både på CD och vinyl och det råder absolut ingen tvekan om att de återigen är att räkna med. God Natt Altruism och Från Primat Till Reptil inleder med en snabb rackabajsare och en skön fyrtaktare, precis som jag vill ha det. Texterna är som vanligt i en klass för sig inom genren och förhöjer totalupplevelsen en hel del. Det är ju inte ofantligt lätt att komma med riff som ingen ”hört förut”. Även om vissa av låtarna inte är mina favoriter rent musikaliskt så blir de ändå intressanta med hjälp av bandets roliga och rejält syrliga texter som trots det inte tappar allvaret. Tack! Jag har hört nog av krig- och ångesttexter.
Variationen i tempot är ju även det ett stort plus, det kan gå fort i olika hastigheter och ska man mata sig igenom över 20 minuter crust så får man fan ta och komma med någonting som svänger istället för att mata på i 180 i ett svep. Det gör Anatomi-71 och det tackar jag för!

Bombfors överraskar

Inlagd i Recensioner med taggar , 11 mars, 2012 av cowmagazine

BOMBFORS
Tystnad och saknad
CDEP
Egen Utgåva, 2011

BombforsJag var helt säker på att Bombfors, som lirat tillsammans sen 90-talet, var ett stycke vrålande kängpunkare men tji fick jag!
Den här skivan innehåller sex låtar av svensk punk i den relativt melodiösa skolan, men tro därmed inte att det är någon trallpunk det snackas om. Även om de låter som barn av sin tid så är det mer brutalt än gammal ”buskispunk” som det fanns mer än nog av i slutet av förra årtusendet. Sången är mer skrålig och tempot är inte sådär hurtigt. Tror att jag börjar tänka lite på IFK Gamla Saxon om någon minns dem? Fan vet varför…
De har ett gäng låtar som fastnar i skallen och trots att jag de kanske inte riktigt lirar inom min favoritgenre så tycker jag faktiskt att Bombfors är jävligt bra, en positiv överraskning. Bästa låten får nog bli 15 År Åt Helvete och Jävla Apa.

Positivt överraskad av Sir Reg

Inlagd i Recensioner med taggar , , 14 februari, 2012 av cowmagazine

SIR REG
A Sign Of The Times
CD
Heptown Records, 2011

Sir Reg SignJag måste börja med att tala om att keltiska folkpunkband aldrig varit mina favoriter, har aldrig varit ett fan av Dropkick Murphys, Flogging Molly eller liknande. Sir Reg har jag hört förr och intresset har varit svalt även för dem, men nu när deras andra platta är här får jag ju ändå ta mig en runda i öronen och kolla vad som är på tapeten denna gång.
När titellåten drar igång så blir jag faktiskt positivt överraskad. Det låter inget överdrivet irländskt, snarare som punkrock med starka vibbar från Kalifornien med en och annan fiol ingnisslad i melodierna… och jag kan faktiskt inte hjälpa att bli meddragen.
Det visar sig gång på gång att Sir Reg är ett band som har filat ordentligt på melodierna och det är nog första gången jag kan se en bit bortom fioler och bouzoukis. Det finns gott om bra låtar som till exempel How The Hell can You Sleep?, County’s For Sale (Låter väldigt mycket som Bad Religion) och till och med den mycket lugnare Far Away. Det är väl de låtar som ger flest irländska poäng som inte riktigt faller mig i smaken, annars tycker jag att de låter precis som vilken punk som helst.
Visst siktar Sir Reg högre än den vanliga punkpubliken och det märks att deras fanskara kommer breddas ytterligare och inte mig emot, jag hoppar gärna på tåget och ser vart det hamnar.

Punkinfluenserna besegrade

Inlagd i Recensioner med taggar , , 5 februari, 2012 av cowmagazine

DÖDSVARG
Livet är en dödsorsak
Digitalt
Suicide Records, 2011

DödsvargDödsvarg är ett enmansprojekt av en man vid namn Jon Ekström som tidigare bland annat lirat med bandet Detektivbyrån. Enligt utsago pysslade det bandet med någon sorts elektronisk pop och på den här skivan finns det både stora likheter och stora skillnader.
Jag skulle våga påstå att Dödsvarg tar avstamp i någon sort elektronisk metal och har sedan pressat in influenser av både Crust och Industri.
Det är programmerade trummor och grejer men tack och lov är det riktiga gitarrer. Det är en intensiv och ”fet” platta med en matta av ljud hela vägen igenom och det gör också att det känns som om jag lyssnar på samma låt hela tiden. Jag är inte bevandrad i vare sig Industri, elektronisk musik eller metal och medan punkinfluenserna får se sig besegrade av dessa genrers så har jag tyvär inte så mycket att hämta här.
Jag tror att Dödvarg har många anhängare inom metal/industrifolket men jag själv tar ett kliv åt sidan och tackar för mig. Det är absolut inget dåligt, bara helt fel musik för mig.

Betuttad i The Dead

Inlagd i Recensioner med taggar , 25 januari, 2012 av cowmagazine

THE DEAD
Bombs fall
CD
Egen utgåva, 2011

TheDeadDe Döda från Östersund är inte lätta att förstå sig på. De har en ganska säregen stil som tar sig genom 80-talets USHC och letar sig vidare genom snåriga djungler av punkrock och mer eller mindre emopoppiga passager.
Det börjas med skramling punk med plågad sång och i maklig takt med låten Bombs Fall, ökar sen tempo till något man tror ska bli någon form av amerikansk hardcore men som utmynnar i en genrebrytande och medryckande refräng i One Shot Two Shots. Sen bär det av upp och ned, på engelska och på svenska.
Trots den något oklara agendan så kan jag inte hjälpa att bli ganska betuttad i det här bandet. Trots det spretande låtmaterialet så tror jag att de kan bli något att räkna med om de bara hittar sin publik. Så länge låtarna är ok så spelar det ingen roll huruvida de håller sig till en genre eller inte.
Det enda grej som jag funderar lite över är att det ändå känns ganska anonymt. Jag tror att sångaren skulle få komma fram lite mer på något sätt för jag saknar en identitet och en personlighet hos bandet. Annars tycker jag faktiskt att det låter riktigt bra. Jag rekommenderar verkligen folk att lyssna in sig på detta även om det kan ta några omgångar att komma in i det.

thedeadband.blogspot.com
http://soundcloud.com/tdead/sets 

Inga speciella örhängen

Inlagd i Recensioner med taggar , , 20 januari, 2012 av cowmagazine

TEAR THEM DOWN
This Is A Mutiny
CDEP
Plunk Records, 2011

TearthemdownTear Them Down uppstod från askan efter bandet Nemas, som lade ner för ett par år sedan. Då handlade det om modern punkrock som blandade Rancid, Monster och Stiff Little Fingers och de gjorde det ganska bra. Denna gång verkar det ha polerats upp till ett mer renodlat SoCal-sound med mindre brittisk touch men med desto mer NoFX och Pennywise i baktanke.
Det är en föga provocerande produktion, bra inspelat på ett fint och rent sätt utan några överraskningar. Jag skulle inte säga att det finns några speciella örhängen på den här EP:n så därför blir det ganska anonymt. Ska jag behålla intresset så vill jag bli fångad direkt och det håller inte riktigt den här gången.

Tippar över på rätt sida om pop-staketet

Inlagd i Recensioner med taggar , , 16 januari, 2012 av cowmagazine

VÅNNA INGET
Allvar
CD
Heptown Records, 2011

Vånna_allvar2011 verkar ha varit ett bra år för Vånna Inget. Nytt album som höjts till skyarna av många, nominerade till Manifestgalan och uppmärksamhet uppifrån, nedifrån och från alla andra håll. Musiken är någon form av pop och som enligt pressreleasen smittats ned med gamla punkband som Pink Champagne och Tant Strul. Det är lätt att placera dem i punkfacket då de flesta medlemmarna har bakgrund inom scenen och visst finns det beståndsdelar som skulle passa in vilken dag som helst i punken anno 1980. Det är inga vansinnigheter som dyker upp, ”punken” ligger i den raka, enkla och energiska produktionen och låtar som lyckligtvis tippar över på rätt sida om pop-staketet. Jag förstår varför de har fått en sådan framgång under hösten, det är lättlyssnat och fastnar enkelt. Tyvärr får jag en viss hipster-känsla av det hela och det beror kanske på att jag är rädd att de lätt kan hamna i klorna på fel folk. Jag har inte sett dem live än, men här i Stockholm skulle de lätt kunna få en större lyssnarskara bland unga män i svarta kläder, kängor, skägg och sotarmössa än bland punkarna och det skulle vara väldigt irriterande att hänga runt dem i så fall. Jag hoppas vi får ha dem kvar hos oss.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 165 other followers