10-talets trallpunk

Inlagd i Recensioner med taggar , , 24 maj, 2012 av cowmagazine

LASTKAJ 14
Som En Dålig Film
CD
Bells On Records, 2011

Lastkaj14somendaligfilmDet finns något sorts löjets skimmer över att lira trallpunk idag. Kör man snabba och melodiösa låtar, sjunger på svenska och inte stämplar sig själva inom någon annan genre så är det lätt att ropa trall innan man gått över ån. Tyvärr gillas det inte alltid av banden och huruvida trallpunk existerar idag är jag inte rätt man att svara på.
Lastkaj 14 däremot, hymlar inte med att de axlat trallens långa mantel men påpekar samtidigt att de inte heller tvångsmässigt har hållit sig inom genren när de spelade in skivan. Om man, som jag, har trallpunkens referensramar satta under dess storhetstid på 90-talet så märker man ganska direkt att det inte är frågan om några bakåtsträvande gamla rävar som deppat ner sig i glansdagarna för snart 20 år sedan. Det här bandet har varit aktivt i snart tio år så nybörjare kan man inte säga att de är, men energin och viljan finns där. De kanske saknar 90-talet men det märks inte av.
Skillnaden mellan då och nu är att både arrangemangen och produktionen har blivit mer genomarbetad och mer avancerad. Precis som med till exempel bandet Trevolt så känns det som om vissa blickar har riktats mot USA:s västkust. Takter, riff och gitarrslingor som på 90-talet hade känts alltför radikala för hardcoretrallare är nu vardagsmat och ger naturligtvis lite mer dynamik och spännande utflykter från ”det gamla vanliga”. Trots det är det ju ändå melodierna som räknas och även om jag ännu inte har hittat några klassiker så tror och hoppas jag på att Lastkaj 14 kan väcka några trallande själar till liv. 10-talets trallpunk börjar sakta men säkert att definieras och det här bandet är definitivt med längst fram på barrikaderna!

Inget Järnmalm för mig

Inlagd i Recensioner med taggar , 24 maj, 2012 av cowmagazine

JÄRNMALM
Frakturer
Digi-EP
Beat Butchers, 2011

Järnmalm har många järn i elden… waha!
Bandet har gett ut en hel del små plattor under de senaste åren och detta är då en digi-singel som släppts på Spotify, iTunes och alla dessa ställen.
I det stora hela är Järnmalm inget band i min smak, det finns något parti här och där som kan låta ok i mina öron men jag har nog lyssnat klart för denna gång.

Mer dynamik önskas

Inlagd i Recensioner med taggar , 24 maj, 2012 av cowmagazine

TVÄRNITAD
Krossa Tänderna Mot Kaklet
CD-R
Egen utgåva, 2011

Fruktansvärld
CD
Egen Utgåva, 2012

Eftersom jag fortfarande och förmodligen alltid kommer ligga efter med alla recensioner kör vi en dubbel här eftersom jag hann få en ny skiva från bandet i fråga innan jag hunnit skriva om den första.
Tvärnitad från Västerås kan vid första uttrycket till ytan tyckas som ännu ett kängband med spretig logga och fyndiga texter, men som så ofta förut så kan skenet bedra.
De skriver själva att de blandar ihop både punk, hardcore och metal i sin soppa och det kan jag hålla med om. Det lutar väldigt mycket åt klassisk 90-talshardcore och även om vissa partier drar åt crust/metalhållet så håller de sig inom behagliga gränser för vad jag tycker är intressant. Inget fel med crust, men det är en nästan mättad scen idag. Annars är det raka manglet ganska genrelöst, så att säga.
Det är inte så stor skillnad mellan dessa två utgåvor som presenteras här, bäst är dem när de lirar behaglig d-takt i gemakligt tempo, blastbeats har aldrig varit min melodi, även om det är väldigt glest mellan dem i det här sammanhanget. Sången är rakt igenom väldigt monoton och jag hade önskat mer dynamik i den för att få låtarna lite mer levande. Det är lätt att låtarna flyter ihop i varandra, särskilt när i stort sett alla låtar klockar in på under två minuter. Det gör det även lite svårt att plocka ut några favoriter, men 0,00 från plattan Fruktansvärld är en låt som sätter sig direkt.
I det stora hela skulle det som sagt vara fint med lite dynamik, kanske en 4-låtars EP med väl valda låtar skulle sitta bra?

Sub Alert video

Inlagd i Nyheter, Video med taggar , , 15 maj, 2012 av cowmagazine

Sist på pucken på denna men varsågoda:

Happy Harlequins presenterar sig

Inlagd i Ljud, Nyheter med taggar , 15 maj, 2012 av cowmagazine

Ujje skriver till Cowmag:

”Tjena. Tänkte bara tipsa om Streetpunk/oi bandet Happy Harlequins. Vi har haft en singel med tre låtar ute ca 1 år. Och nu till sommaren kommer våran full-längadera vid namn Laugh and sing!”

http://www.reverbnation.com/happyharlequins

Inte helt oäven för detta, blir spännande att höra nya plattan!

Trygg med Gamla Pengar

Inlagd i Recensioner med taggar , , 3 maj, 2012 av cowmagazine

GAMLA PENGAR
Stekt Orm
EP
Beat Butchers, 2011

Det är lite pinsamt att recensera skivor där bandet har gett ut nya skivor efter den jag skriver om. Men… Sånt är livet…
Jag blev frälst av det här bandet redan när deras debutsingel landade i brevlådan för drygt ett år sedan. Senare under samma år släpptes denna uppföljare som fortsätter i samma anda som tidigare. Grundpelaren är punk som det lät för 35 år sedan och inte mycket till krusiduller utöver det. Det känns som om bandet är trygga i sina låtar och inte behöver göra sig till för att vara ”punk”. De spelar inte snabbt, de vrålar inte ut sina budskap utan kör enkel och rak punkrock med schyssta melodier och det låter bra.

Jag måste erkänna att låtarna inte fastnar lika fort som på deras förra skiva men de växer relativt kvickt och förutom titellåten så har jag svårt att välja ut en till favorit. I valet och kvalet så verkar det ändå som om jag ständigt återkommer till den lite lugnare men behagliga Dödansardag, men resterande alster kommer inte långt ifrån.

Shakin´Project funkar på svenska

Inlagd i Recensioner med taggar , 1 maj, 2012 av cowmagazine

SHAKIN´PROJECT
S/T
EP
Egen utgåva, 2011

Shakin’ Project har jag hört förr och precis som då är det lite svårt att få grepp om bandet. Förmodligen är det just vad bandet vill då de bland annat delar på leadsången och är rejält dynamiska i sin genre.
Jag gillar första låtarna Drevet Går och Vid Världens Ände, någon sorts punkrock av den äldre skolan med starka rock ´n´rollinfluenser som verkligen slår an tonen att Shakin´ Project vägrar bli stämplade av någon töntig recensent som ett punkband.
Visst, de får plats i punkens subkultur även om jag går mindre igång på de engelskspråkiga låtarna. I On My Way Home och Good Old Rhymes känns bandet för långt bort för att greppa tag i och slita in i punkvärmen, det blir i mina öron mindre personligt och påminner mer om något trist coverband.
Nej, jag gillar Shakin´ Project när de sjunger på svenska och även om de bortsäger sig punkgenren så är de mer än välkomna in. Det är bra energi och behagligt att lyssna på. Det räcker långt för mig.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 165 other followers